Bloggen

Min uppgift är att älska mina systrar och bröder.

Att önska alla allt gott och Guds frid.

Jag har en plats att fylla.

Jag går dit Du, min Fader, vill att jag skall gå.

Tack för alla gåvor jag får!

Tack för kärleken, för livet, för leendet, för glädjen, för tacksamheten, för förlåtelsen.

Tack för att vi alla är ett och hör ihop.

Min förlåtelse är det medel genom vilket världen helas tillsammans med mig.

Jag lägger framtiden i Guds Händer.

Jag litar på att Gud kommer att leda mig i allting.

Jag ser min egen oskyldighet genom att se världens oskuld.

Jag finner min förlåtelse genom att förlåta andra.

Upplysning är bara ett igenkännande, inte någon förändring.

Om jag vill kan jag se på en befriad värld, fri från allt dömande.

Att hela är följaktligen att rätta varseblivningen i din broder och i dig själv genom att dela den Helige Ande med honom.

Det finns ingen plats för rädsla i oss ty vi har välkomnat kärleken i våra hjärtan.

I var och en ser jag bara återspeglingen av det som jag väljer att han skall vara för mig.

Jag har en tendens att vilja ha kontroll över allting och tycker att problemen oftast ligger utanför mig.

Jag tränar på att vara stilla och se inåt.

Jag ser att Guds Vilja är min vilja.

Jag lyssnar till Rösten som talar för Gud och följer den.

Jag känner en djup frid när jag upptäcker att ingenting från det förflutna eller framtiden kan beröra mig eller nå mig.

Detta ögonblick är det enda som finns.

Bara kärleken finns och den är överallt.

Jag lyssnar till Rösten som talar för Gud och följer den.

Det är möjligt att endast höra den Rösten och ingen annan.