Jag upptäcker att jag inte kan och inte behöver göra någonting själv.

Jag accepterar det Gud redan har gjort.

Jag lägger mina tankar åt sidan.

Jag tömmer mitt sinne.

Jag kommer med tomma händer till Gud.

Jag lyssnar till Hans Röst och följer den.

Jag accepterar Soningen!

”Världen är inte längre vår fiende, för vi har valt att vara dess vän.” Lektion 194.9:6