Min uppgift är att förlåta världen för alla mina misstag.

Allt jag ser i världen är en projektion av ett dömande jag har gjort.

Länge trodde jag att min prestation på arbetet, i hemmet och bland mina vänner var det viktigaste.

Men min enda funktion är att förlåta, bara förlåta.

Jag lär mig att utföra mina uppgifter med kärlek och jag slutar upp med att döma och tolka och tycka.

Det betyder inte så mycket vad jag gör som hur jag gör och med vilken attityd och till vilken röst jag lyssnar.