Oberörd av världens stormar vilar jag i Gud i tystnad och i stillhet.

”Det finns en plats i dig där hela den här världen har glömts; där inget minne av synd och illusion fortfarande dröjer var. Det finns en plats i dig som tiden har lämnat, och där evighetens ekon hörs. Det finns en viloplats så stilla att inget ljud förutom en lovsång till Himlen stiger upp för att glädja Gud Fadern och Sonen. Där Båda finns, är De ihågkomna Båda. Och där De är, är Himlen och friden.” T 29.V.1:1-5

Här är slutet på världens lidande.

Det finns inget problem som dessa ord inte kan lösa.

Jag ropar till världen att den skall förenas i vilan i Gud.

Varje gång jag vilar i Gud helar jag världen.

Jag gläder varje trött sinne, en fågel med brutna vingar börjar sjunga, en uttråkad bäck börjar porla.