Skulden måste erkännas och föras till nuet för att bli helad.

För ett kort ögonblick måste Soningen och skulden ligga på altaret tillsammans.

Om jag vägrar att se min skuld och mitt ego i nuet är jag blind.

Jag försöker skylla på något annat och vägrar se mitt misstag.

Det är ingen ursäkt att säga att jag inte var medveten om vad jag gjorde.

Om jag inte var medveten finns det bara en orsak till det, jag valde att inte vara medveten.

”Ingen kan be någon annan om att bli helad. Men han kan låta sig själv bli helad, och på så sätt erbjuda den andre det som han har tagit emot. Den Helige Ande talar till dig. Han talar inte till någon annan.” T 27.V.1:6-7, 10-11

Om jag ser något annat än fullkomlig oskuld i min broder, gömmer jag skuld i mig själv.

Det finns ingen annan skuld än min egen och när jag ser det, finns där ingen skuld över huvud taget.