Jag skall acceptera sanningen om vad jag är, och låta mitt sinne helas fullständigt idag.

Jag är inte en kropp. Jag är fri. Jag är så som Gud skapade mig.

Jag har en kropp och precis som alla andra förgängliga ting i världen vårdar jag den, förvaltar den så länge jag har den.

Kroppen är användbar som ett instrument för att kommunicera med mina medmänniskor.

Jag vaktar noga mina tankar så att inte en felaktig, inbillad tanke om att jag är en kropp kommer in i mitt sinne.

Denna felaktiga tanke gör mitt sinne sjukt och får det att attackera kroppen med sjukdom.

”Sjukdom är endast meningsfull om de två baspremisser som egots tolkning av kroppen vilar på är sanna; att kroppen är till för attack och att du är en kropp. Utan dessa premisser är sjukdom ofattbar.”

Jag ber den Helige Ande lära mig den rätta varseblivningen av kroppen, att hela mitt sinne så att jag kan använda mitt instrument till att hela världen.

Jag är inte en kropp!