Med min kropps ögon ser jag en värld som inte varar.

Den varar inte eftersom att vara är ett verkligt attribut och världen jag ser med kroppens ögon är inte verklig.

Den är bara en bild av min inbillning.

Och denna bild målades av mina attackerande tankar.

De får mig att inbilla mig en värld som skall hämnas mig för att jag attackerar den.

Det är svårt att ta in dessa ord.

Men jag lär mig att förstå att jag vill inte ha det jag ser med kroppens ögon.

Jag lär mig att ändra min varseblivning och mitt tankesystem.

Jag vill se den verkliga världen, sanningen om oss själva och allting.

Det eviga som alltid finns och aldrig förändras.

Jag vill ändra mitt sätt att se.

”Du som fortfarande tror att du lever i tiden och inte vet att den är borta, dig fortsätter den Helige Ande att ledsaga genom den oändligt lilla och vettlösa labyrint som du fortfarande varseblir i tiden, fastän den sedan länge är borta.” T 26.V.4:1