Jag söker i mitt sinne efter något som orsakar ilska i någon form.

Jag håller kvar denna situation i mitt sinne och säger: ”jag är fast besluten att se tingen på ett annat sätt.”

All ilska oavsett storlek är inte rättfärdigad på något sätt.

”Det finns ingen rangordning i mirakler. Det ena är inte ”svårare” eller ”större än det andra. De är ala detsamma. Alla uttryck för kärlek är maximala.”

Egot inom oss söker hela tiden efter situationer där min ilska kan projiceras på världen utanför.

All ilska är symptom på djupt primalt självhat som projiceras på världen.

Jag lär mig att se rädslan och ilskan rakt in i ögonen och upptäcker att jag ser rakt igenom den och ser kärleken och Gud.