När mitt sinne är upptaget av tankar från det förflutna upplever jag bilder av det förgångna i världen.

Jag ser bara mina egna tankar projicerade på världen.

Jag ser egentligen ingenting. Det jag ser är den yttre bilden av mitt inre tillstånd.

En sak kan vi vara säkra på; det förgångna är inte här.

Om det inte är här, hur kan det ha någon effekt på nuet?

Tankar om det förflutna är endast illusioner.

Jag ser bara reflektioner av minnen från en illusion.

Mitt sinne är i själva verket blankt, tomt, eftersom det tänker på ingenting.

Jag öppnar mitt sinne för sann syn genom att sluta upp med att tänka dessa meningslösa tankar om något som inte är här.

Jag blir medveten om vad som är sanning.

Jag tar ett steg tillbaka och observerar mina meningslösa tankar och låter dem försvinna undan för undan.

De är alla baserade på det förgångna som inte är här.

”Det kommer en tid när alla bilder har försvunnit, och du kommer att förstå att du inte vet vad du är. Det är till detta oförseglade och öppna sinne som sanningen återvänder, oförhindrad och obunden. Där bilder av självet har lagts åt sidan uppenbaras sanningen exakt såsom den är” T 31.V.17:2-4