”Jag låter förlåtelsen vila över alla ting, för på så sätt kommer förlåtelsen att ges till mig.”

Jag låter allting vara som det är. Jag slutar upp med att döma. Jag gör det Gud vill att jag skall göra.

Gud gav mig förlåtelsen som vägen ut ur drömmen.

Jag håller nyckeln till den i min hand. Jag väljer om jag skall använda den eller ej. Och valet är mellan dömande och förlåtelse.

Jag väljer att öppna dörren. Jag använder nyckeln och förlåter och glömmer alla illusioner om mig själv och mina bröder och systrar.

Till alla jag möter idag, i tanken eller rent fysiskt, säger jag; ”Förlåt mig, jag är här för att ta med dig hem till Gud.”