Jag är upprörd därför att jag ser det som inte finns.
Jag ser bara det förgångna.
Mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.
Jag ser ingenting som det är nu.
Mina tankar betyder ingenting.
Verkligheten är inte farlig. Gud skapade verkligheten.
När jag är rädd ser jag något som i verkligheten inte finns.
Det är jag själv som hittat på dessa skrämmande illusioner. Som oftast är baserade på det förflutna och då vet jag att de är inte här NU.
Jag tömmer mig. Jag inser att jag har inga privata tankar. Allt jag tänker påverkar mina bröder. Jag försöker att bara tänka tankar jag tänker med Gud.
