”Gud är Kärleken i vilken jag förlåter.”
Jag befriar världen från mitt dömande. Jag förlåter världen.
Gud förlåter inte för Han har aldrig dömt. Han älskar oss – alltid.
Men jag behöver förlåta. Jag behöver sluta döma och leva i illusionen.
Allt jag ser i min broder är bara en reflektion av synen på mig själv. Helt enkelt, det är mig själv jag förlåter, för det är mig själv jag dömer.
Jag finner Gud genom att befria mina bröder från allt dömande jag lagt på dem.
Jag känner en tacksam glädje skölja över mig när jag låter förlåtelsen välsigna mig.
Guds Kärlek omsluter mig på alla sidor!
