”Jag ser inga neutrala ting.”
Min varseblivning orsakas av mina tankar! Tanken kommer först.
Jag varseblir med min kropps ögon. Och jag varseblir inga neutrala ting.
Med mitt sanna heliga seende ser jag bara ljus och kärlek för det är vad jag är. Jag är inte en kropp. Detta är så svårt att greppa. Jag tränar och jag tränar och korta, mycket korta ögonblick kan jag förnimma ljuset, den oändliga kärleken och evigheten.
Det är mitt sinne, min ande som lever, inte min kropp. Mitt sinne är orsaken och kroppen och dess värld är bara effekter av mina tankar. Det är mitt sinne som ger kroppen dess syfte.
När jag är rädd har jag tänkt en felaktig tanke och behöver helas. Jag behöver hjälp, jag behöver Soning.
”Vet först att detta är rädsla.
Rädsla uppstår ur brist på kärlek.
Det enda botemedlet mot brist på kärlek är fullkomlig kärlek.
Fullkomlig kärlek är Soningen.”
T 2.VI.7:5-8
