”Mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.”
Jag ser egentligen ingenting. Mina tankar som alla är från det förgångna projicerar jag ut på världen.
Varför tänker jag så mycket?
Jag tänker ju bara på det som inte längre existerar. Ja, på det förflutna som inte längre är här.
Jag försöker sluta upp med att blockera sanningen med alla mina meningslösa tankar. Jag inser hur meningslösa de är. Jag observerar dem, en efter en och säger ”mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna”.
