”Jag låter förlåtelsen vila över all ting, för på så sätt kommer förlåtelsen att ges till mig.”
Låt allting vara så som det är!
Jag dömer inte. Jag förlåter och finner att det är mig själv jag förlåter för att jag har dömt eller tolkat enligt min galna tro, baserad på egot och inlärda vanor och mönster.
Jag glömmer allting utom Din oföränderliga kärlek. Jag glömmer allting utom Dig, Gud. Och jag finner att Du är här.
Så skönt det är att tömma sig. Att sudda ut allt jag har skrivit och gjort och låta det blanka bladet fyllas med Guds Ord.
Det finns ett annat sätt att se på allting – med Kristi ögon.
