”Alla gåvor jag ger mina bröder är mina egna.”

När jag förlåter ett misstag från det förflutna, försvinner det, raderas ut från mitt sinne. Det har skymt sikten, jag har inte sett Kristus i min broder. Men nu ser jag Kristus.

Det är en gåva jag ger och den tillhör också mig. Vilken skattkammare jag har, vi har! Här samlas alla gåvor jag ger och alla gåvor du ger. Och de bara växer och växer. Och de växer genom att de ges bort och delas med andra.

Jag ger kärlek, glädje och frid till alla mina bröder. Och eftersom vi är ett är att ge detsamma som att få.

”Det som är detsamma kan inte vara olikt, och det som är ett kan inte ha åtskilda delar.” T 25.I.7:7