”Jag har en funktion som Gud vill att jag skall fylla.”
Förlåtelse är min funktion här på jorden.
Hur gör jag för att låta förlåtelse forma mitt liv? Jag ställer frågan till den Helige Ande och väntar tyst och stilla på svaret.
Jag lär mig att att se på illusioner och låta dem försvinna. Jag lär mig att se på allting med kärlek. Jag låter kärleken vara spegeln som reflekterar allting och befriar allting från skuld.
”Varje gång du inte är helt glad, är det för att du har reagerat kärlekslöst mot någon av Guds skapelser.” T 5.VII.5:1
Jag är inte en kropp.
Så svårt det där att till fullo ta till sig denna mening och framför allt dess betydelse.
Korta stunder under djupa meditationer kan jag känna mig totalt fri från begränsningar och förenad med alltet. Dessa stunder kan inträffa när som helst och var som helst och det som de har gemensamt är att jag är totalt hängiven Gud. Kan man kalla det för Himlen?
