”Jag skall inte skada mig själv igen idag.”
Min projicerade bild av mina egna tankar om mig själv.
Det är vad jag ser överallt och hela tiden.
Det är en dröm och jag är den som drömmer.
Jag är så som Gud skapade mig och så är alla andra. Jag måste påminna mig om det hela tiden.
Allt annat är bara en dröm som jag har fullt upp med att förlåta och ersätta med kärlek. Det är ett heltidsjobb, så bra att jag är pensionär och har slutat lönejobba.
Varför i hela friden skall jag tänka attackerande och irriterande tankar? De skadar ju bara mig själv.
Jag vaktar på mina tankar, jag släpper inte in några dömande och separerande tankar.
