”Förlåtelse är den enda gåva jag ger.”
Jag förlåter det förgångna och låter det försvinna. Jag ser med kärlek på min broder. Vi föds på nytt i varje nu. Jag ser förbi allt förgånget, jag ser det rena, det heliga, det oskyldiga.
Ju mer jag ger av förlåtelsens gåvor ju mer får jag.
Jag ser mina förfäder, sedan länge döda, få nytt liv, de lever i mig precis så som Kristus lever i mig och i dig.
I går såg jag en rymdsten passera utanför fönstret när vi satt och åt. Ett skimrande vitt ljus med en eldkvast efter sig. Det såg ut som om den landade alldeles utanför oss. Vi hörde dock på radion lite senare att den landat på Öland. Jag vet inte vad det har med dagens lektion att göra, kände bara att det har det.
