”Jag väljer Guds glädje i stället för smärta.”
Jag lär mig att allt jag lärt mig inte betyder någonting!
Hur kan jag över huvud taget välja smärta i stället för Guds glädje???
Hur kan jag tro att världen har något att ge mig? Att jag skulle finna lyckan i världen?
Jag behöver ”avlära” allt jag har lärt mig själv.
Jag lär mig att associera förtvivlan med egot och glädje med anden, Guds glädje.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. Jag är fortfarande så som Gud skapade mig.
”Du som fortfarande tror att du lever i tiden och inte vet att den är borta, dig fortätter den Helige Ande att ledsaga genom den oändligt lilla och vettlösa labyrint som du fortfarande varseblir i tiden, fastän den sedan länge är borta.” T 26.V.4:1
