”Mitt sinne innehåller endast det som jag tänker med Gud.”

”Jag skall inte sätta värde på det som är värdelöst.”

”Låt mig varsebli förlåtelsen som den är.”

Jag lär känna mig själv.

Jag är mig själv, tittar på mina värderingar.

Jag glömmer bort mig själv och lever här och nu.

Är det något jag värderar högre än frid i mitt sinne?

Kärlekens aldrig sinande låga som brinner för evigt och forsar fram i det renaste vatten?

Kärleken hyser inga agg.

Förlåtelse är en gåva till mig själv, en befrielse från min smärta och mitt fördömande.

En befrielse från skuld som innebär att egot görs ogjort, det försvinner helt enkelt.

Jag ser ingen som skyldig, det finns bara oskuld som lyser i stillhet och i frid.

”Mirakler är naturliga tecken på förlåtelse. Genom mirakler accepterar du Guds förlåtelse genom att utsträcka den till andra.” Princip nr 21