”Förlåtelsen låter mig veta att sinnen är förenade.”
I morse när jag som vanligt satte mig tillrätta och lyssnade så kom dessa ord:
”Var rädd om dig själv! Följ din intuition, lyssna till den inre rösten, till Rösten som talar för Gud.”
Jag slås av hur mycket jag låter mig påverkas av gamla invanda mönster att slå på mig själv för att prestera mera och bättre. Att aldrig vara nöjd med min prestation. Jag trodde det var borta.
Jag blir så lugn och lycklig när jag läser orden i EKIM och dagens lektion och ser att innebörden är densamma som de ord jag fick till mig.
Förlåtelsen öppnar vägen hem till Gud och sveper iväg mina drömmar om prestation och otillräcklighet.
”Så underbar den värld är vars syfte det är att förlåta Guds Son! Så fri från rädsla, så full av välsignelse och lycka! Och vilken glädje det är att dröja en liten stund på en sådan lycklig plats! I en sådan värld kan man inte heller glömma att tiden är kort innan tidlösheten tyst kommer för att inta tidens plats.” T 29.VI.6:1-4
