”All rädsla är borta och endast kärleken är här.”
I tiden är det höst, grått och mulet och regnigt.
I den verkliga världen är det alltid ljust. Här kommer jag ihåg min andliga samhörighet med allt och alla. Jag känner Gud i mitt hjärta, den eviga kärleken som bara är.
Som ett litet barn står jag här och förundras över hur vacker allting är och hur vackert allting låter.
Jag lär mig att NU är det enda som finns.
Jag lär mig att glömma allt förgånget. Jag lär mig att se allting på ett annat sätt.
Jag väljer att se allting som ett uttryck för kärleken eller ett rop på kärlek.
Allt är en våg i det Eviga Sinnet.
Kärleken är uppenbar i NUET och dess verkningar är tydliga.
”Det som är Guds tillhör alla, och är vars och ens rätt.” T 25.IX.10:10
