”Detta är en dag av stillhet och frid.”

Endast lyckliga syner och ljud kan nå det sinne som har förlåtit sig själv.

Allting är symboler som jag varseblir med mitt sinne. Antingen är jag i mitt ego som har gjort världen jag ser och jag ser med kroppens ögon, olika symboler för rädsla.

Eller så låter jag mitt rätta sinne få styra och ser endast kärlek genom förlåtelsens välsignelse.

Jag är hos min mellandotter och hennes familj. Jag är glad och tacksam över att få smälta in hos dem. Hjälper mitt barnbarn Ella med att sy en kostym hon skall ha på en halloenfest. Just nu växer en vacker kjol fram.

Max vill också vara med och snart skall vi leka en lek där vi författar olika avsnitt i en berättelse.

Jag känner lugnet i mitt hjärta och känner att jag behöver inte göra någonting. Lugnet skänker mig vila i allt jag gör.

”Du ser det du förväntar dig, och du förväntar dig det du bjuder in. Din varseblivning är resultatet av din inbjudan, och kommer till dig så som du bad om den.” T 12.VII.5:1-2