”All frälsning vilar på mitt beslut.”
Så många tankar som kommer och går. De är som molnen, de går förbi och bortom dem finns solen. Många av tankarna är onödiga, ja helt enkelt vansinniga. Sinnet är vant att tänka dem. Jag vänjer mig av med dem, de betyder ingenting. Jag befriar mitt sinne, jag lättar mitt sinne.
Alla de tankar som föddes i tiden kommer att försvinna. De kommer att ersättas med Guds Tanke på frid.
Jag slutar tänka, jag stannar upp.
Jag tänker endast att Gud älskar mig. Att Han har lagt ansvaret för frälsning på mig. Frälsning av oss alla.
Att frälsa är helt enkelt en lektion i att ge. Att återuppväcka Guds lagar i sinnet, att befria alla och glöm ingen.
Jag accepterar Guds frälsningsplan för mig även om jag inte ännu förstår vad den är. Jag vandrar den väg Han vill att jag skall vandra.
Att förlossa är att födas på nytt utan alla de gamla invanda vansinniga tankarna. Fri från allt som fängslar, fri att frälsa.
”Förlossning känns bara igen när den delas med andra.” T 11.VI.9:6
