”Gud är min Fader, och Hans Son älskar Honom.”
”Vad tänker du på, farmor?” frågar Irma, mitt fina lilla barnbarn så klok och vis och fantastisk att umgås med.
Jag svarar, jag tänker på evigheten, på stillheten och på lugnet och friden jag vill ha i mitt hjärta.
Vi tar emot Guds Kärlek genom att ge den vidare, till Honom och till alla våra bröder och systrar. Att ge och att få är detsamma.
Så många kroppar dör runt omkring oss. Men det är bara kroppar som dör och kroppar kan inte hålla oss åtskilda. När vi fastnar i kroppens död, i rädslan, i begränsningen, så utsätts vi för frestelser. Skulden får en dragningskraft, skulden ersätter lyckan, kärleken. Fastän kroppen dör är vi för evigt förenade i Gud som älskar oss.
