”Jag är inte en kropp. Jag är fri.”

Rädsla, hur kan jag befria mig från rädsla?

Jag vet inte. Det är egot i mig som är rädd. Men jag är inte ett ego lika lite som jag är en kropp.

Nu får jag sluta upp med att tro att jag är ett ego, att jag är en kropp. Egot och kroppen är en illusion, som hela tiden försöker skydda mig från att tro att de är en illusion. De försöker få mig att tro att de är sanningen, verkligheten.

Nu är det dags att inte bry sig om egot. Skilja det från kroppen. Inse att kroppen bara är ett hjälpmedel som den Helige Ande använder för att mitt sinne skall nå ut till mina bröder.

Jag är inte en kropp. Jag är fri. Jag hör Rösten Som Gud har givit mig, och det är enbart Den Som mitt sinne lyder.

Jag övar att gå förbi min identifikation med kroppen för att få känna friheten i Guds gränslöshet. Ja befriar mitt sinne från alla kroppsliga begränsningar så att det kan användas så som Gud behagar.

Till att kommunicera förlåtelse – det är vad sinnet är till för och till sin hjälp har det kroppen, min mun, mina ögon, mina öron, mina händer och mina fötter. Jag vilar i Gud, jag lyder endast Hans Röst.

Jag gör denna tanke till en tanke som alltid finns i mig. Jag plockar fram den närhelst jag behöver den. Jag vårdar den som min käraste ägodel och övar den varje dag.

Mitt syfte är att förlåta världen.
”När du väl accepterat Hans plan som den enda funktion du vill fylla, kommer det inte att finnas någonting annat som den Helige Ande inte kommer att ordna åt dig utan att du behöver anstränga dig.” T 20.IV.8:4

”Utan ängslan är sinnet välmenande, och eftersom det utsträcker välvilja är det välvilligt.” T 6.III.3:6