”Endast mitt fördömande skadar mig.”

Så jag slutar att fördöma mig och andra!

Allt annat än förlåtelse går runt runt i en aldrig sinande labyrint. Förlåtelse är vägen ut. Förlåtelse är öppningen, ljusningen, befrielsen. Förlåtelse är vägen till sanningen, till Gud.

Tiden är inne för min befrielse – idag!

Endast mitt fördömande skadar mig. Endast min egen förlåtelse gör mig fri.

När jag vandrar i labyrinten av illusioner så möter jag dem alla med förlåtelsen som också är en illusion, men en bro över till sanningen. Förlåtelsen är den sista illusionen.

Jag ser att labyrinten egentligen är en spiral som pekar hem till Gud. Jag ser också att jag behöver möta alla mina illusioner (som egentligen är densamma) med förlåtelsens milda vänliga budskap – det finns inte något fördömande i Guds Son.

Jag tar min broders hand, vi vandrar tillsammans, vi är, vi ser, vi njuter, vi går tacksamhetens väg hem till Gud.