”Det kan bara vara min egen tacksamhet som jag förtjänar.”
Jag befriar mig och världen från mina illusioner om att det finns en yttre kraft som mäter sig med min egen. Att jag för det jag gör och är måste få yttre tacksamhet och översvallande tacksägelser.
Allt jag ger, ger jag med ett tacksamt hjärta. Allt jag får tar jag emot med glädje.
Det är kärlekens gåvor, förlåtelsens gåvor att helt enkelt se att du är del av mitt Själv, att vi är del av Gud. Det är mirakelarbetarens uppgift att ge de gåvor han har tagit emot och accepterat.
Yttre beröm eller yttre kritik är detsamma. Ta det inte personligt, det är bara ett ego som adresserar sig till ett annat ego.
Det är bara min egen tacksam jag förtjänar.
Det är bara mig själv jag korsfäster.
”Ingen Guds lärare skall känna sig besviken om han har erbjudit helande och det inte ser ut att ha tagits emot. Det är inte hans ensak att bedöma när hans gåva skall accepteras. Låt honom vara säker på att den har tagits emot, och lita på att den kommer att accepteras när den förstås som en välsignelse och inte som en förbannelse.” M.6.2:7-9
”Det är inte Guds lärares funktion att utvärdera resultatet av sina gåvor. Deras funktion är enbart att ge dem.” M.6.3:1-2
