”Kärleken är vägen jag vandrar i tacksamhet.”

Kärleken gör inga jämförelser.

”Att förlåta innebär helt enkelt att enbart minnas de kärleksfulla tankar som du gav i det förgångna, och dem som gavs till dig.” T 17.III.1:1

Jag håller på att skriva boken om mitt liv och även om hur det var innan jag föddes för att ge till mina barn och barnbarn. Jag förstår nu att den verkliga anledningen är att låta den Helige Ande blottlägga skönhetens gnista som finns gömd i alla mina relationer till alla och allting. Och det är den jag vill beskriva -helighetens gnista.

Jag går kärlekens väg utan ett enda bekymmer fylld av tacksamhet till min Fader för alla Hans gåvor. Att välsigna är ett fönster mot en allomfattande välsignelse som gäller allt och alla.

Vi tackar Gud för
– att Han fick all orsak till sorg att försvinna
– att Han erbjuder oss de säkra medel genom vilka all smärta helas
– att alla ting kommer att finna sin frihet i oss
– att vi låter vår tacksamhet ge plats åt alla som vill undkomma tillsammans med oss
– att vi inte är åtskilda från något levande ting och därför ett med Honom
– våra bröder och för varje levande ting
– att allting har förtjänat rätten till kärlek genom att vara kärleksfullt, precis som vårt Själv
– att vi har blivit givna allt
– att Han har brytt sig om oss, och kallar oss Son.