”Jag väljer Guds glädje i stället för smärta.”
Smärta är projektioner om mina misstag. Att jag inte är tillräcklig, min rädsla för vedergällning som ytterst pekar på att Gud skall överge mig.
Tiden är inne för att skratta åt sådana vansinniga föreställningar.
Bara mina tankar orsakar mig smärta.
Den värld jag ser gör ingenting.
Den presenterar bara mina tankar.
Jag lägger ner mina vapen. Jag inser att jag är fri, fri att välja att utan försvar gå till Himlen där allt är frid och stillhet och glädje. Här tillhör Guds glädje mig.
Oj vad den är tuff, denna lektion. Men, jag kan bara se mina rädslor rakt in i ögonen och be om hjälp att bli befriad från dem. Jag kan bara ändra mina tankar, jag är ansvarig för mina tankar men jag är inte skyldig.
Jag är fri. Fri att välja kärlek, heliga relationer i ett heligt ögonblick. Befria allt och alla från mitt dömande. Befria allt och alla från den speciella relationen. Se att kroppen är ingenting annat än ett instrument vi använder i den här världen för att kommunicera med varandra och för att lära oss våra lektioner. Den har inget annat syfte.
När mina tankar förirrar sig till en speciell relation ber jag den Helige Ande om hjälp att tillsammans med mig gå in i ett heligt ögonblick och låta mig bli befriad.
