”Mitt sinne innehåller endast det som jag tänker med Gud.”
”Jag skall inte sätta värde på det som är värdelöst.”
”Låt mig varsebli förlåtelsen som den är.”
Det viktigaste för mig är att vara lycklig, förlåtande och fridfull. Allt annat är sekundärt.
Allt ordnar sig alltid på något sätt som är till det bästa för alla.
Jag sväljer min stolthet som kommer från mitt ego. Ingenting är värt att stänga ute en Guds Son från mitt hjärta. Ingenting är viktigare än kärlek, gemenskap och frid.
Varför lider jag?
Det är när jag stänger mitt hjärta.
När jag vägrar förlåta.
När jag hakar upp mig på små saker som hänt mig och inte släpper dem.
”Kärleken hyser inte agg.”
Förlåtelse är en gåva till mig själv och den befriar mig från smärta.
Jag öppnar mitt sinne och tömmer det på alla tankar som vill vilseleda mig och tänker endast det jag tänker med Gud.
”Detta är en vansinnig värld, och underskatta inte omfattningen av dess vansinne. Det finns inget område av din varseblivning som det inte har berört, och din dröm är helig för dig.” T 14.I.2:6-7
Jag försöker inte ändra världen utan mitt sätt att se och tänka på den. Det jag ger, det jag värdesätter ges tillbaka till mig. Världen är ingenting annat än min projektion, det är mig själv jag ser.
Så jag lägger ner mina vapen och söker endast frid och kärlek och lycka och jag skall finna dem.
