”Himlen är det jag måste välja.”
Jag väljer den nu, och kommer inte att ändra mig, eftersom den är det enda jag vill ha.

Motsättningar – är en del av livet här på jorden, en del av dualismen.

Etthet – är det vi i sanning är. Ettheten känner inga motsättningar, här finns inget val.

I drömmen är val nödvändigt. Val mellan Himmel och helvete. Jag måste välja, nu, och jag ändrar mig inte!

Min lycka är ett resultat av mitt eget val. Himlen är det jag måste välja. Det är därför vi lever, det är detta tiden är till för.

Varför ser vi livet som en konflikt?

Jag vet inte. Jag bara vet att det är så.

Och enda sättet att bli av med konflikten, rädslan, är att gå rakt igenom den, inte mörka, utan erkänna den och medvetet välja Himlen.

”Det enda intervall under vilket jag kan räddas från tiden är nu. För i detta ögonblick har förlåtelsen kommit för att befria mig.” Lektion 308.1:4-5