”Förlåtelse erbjuder allt jag vill ha.”
Idag har jag accepterat detta som sant.
Idag har jag tagit emot Guds gåvor.
När jag vaknar idag är jag och yr och snurrig. Får hålla i mig när jag går. Lite lätt illamående. Sätter mig i min stol och tänker:
Jag är inte en kropp. Jag har en kropp som är ett instrument och ett medel för kommunikation i den här världen. En röst säger: ”Använd den så, se till att den är stämd och mår bra och att den kommunicerar med andra. Du är som Gud skapade dig. Gud är din Fader och lyssna till Hans Röst och följ Den. Det finns inget annat att göra”.
Jag förlåter mitt själv för att jag faller för frestelsen att tro att jag är min kropp, att jag lever i dualiteten. Jag lyfter slöjan och ser Kristus överallt. Mitt Själv strålar i denna heliga glädje, oförändrat, oföränderligt och oförändringsbart för alltid och för evigt.
Jag ser det oföränderliga i förändringens hjärta, sanningens ljus bakom skenbilderna. Ingenting verkligt kan hotas.
”Gör helt enkelt såhär: Var stilla, och lägg åt sidan alla tankar om vad du är och om vad Gud är; alla begrepp som du har lärt dig om världen; alla bilder du har av dig själv. Töm ditt sinne på allt som det tror är antingen sant eller falskt, bra eller dåligt, och på varje tanke det bedömer som värdefull, och på alla de föreställningar som det skäms över. Håll inte kvar någonting. Ta inte med dig en enda tanke som det förgångna har lärt dig, inte heller en enda övertygelse som du någonsin tidigare har lärt dig av någonting. Glöm den här världen, glöm den här kursen, och kom med helt tomma händer till din Gud.”
Lektion 189:7
