”Mitt agg döljer världens ljus i mig.”
Detta står så klart och tydligt för mig, mer och mer blir det dagens sanning att jag har ljuset med mig vart jag än går.
Agg = rädsla = separation. Det döljer ljuset i mig, jag ser inte, jag vill avskilja mig.
I går var jag och min son och hans två barn, 7 och 4 år i en härlig lekpark, Uggleparken. En härlig mångfald med medmänniskor i alla åldrar. Skrattande, glada barn som rusade runt och klättrade. Förmanande. oroliga, avvaktande, totalt avkopplade och lekande föräldrar. En och annan mormor eller farmor. En gammal dam med käpp som njöt av glädjen och aktiviteten. Två flickor i 10-årsåldern hade loppis på sina ”gamla” uttjänta leksaker. En sådan perfekt lektionssal att öva dagens lektion på.
”Det finns ett ljus som den här världen inte kan ge. Men du kan ge det, så som det gavs till dig. Och när du ger det, lyser det upp för att kalla dig från världen och följa det. För detta ljus kommer att dra dig till sig, som ingenting i den här världen kan.”
T 13.VI.11:1-4
