”Jag är upprörd därför att jag ser en meningslös värld.”
Jag har givit världen dess mening.
När det går upp för mig förändras världen.
Jag fäller min dom över världen – detta är bra och detta är dåligt.
Men min dom är meningslös, den betyder ingenting, det finns inget bra och inget dåligt.
När det går upp för mig kanske jag kan sluta med att ge världen ”min” mening och acceptera Guds ord.
Världen i sig är blank, tom och innehållslös. Jag befriar den från mina ”kråkfötter”.
Jag låter allting vara, jag väntar på Guds mening.
”När din frid hotas eller störs på något sätt, säg då till dig själv: Jag vet inte vad någonting, inklusive detta, innebär. Och därför vet jag inte hur jag skall reagera på det. Och jag kommer inte att använda min egen tidigare inlärning som det ljus som vägleder mig nu. Genom denna vägran att försöka lära dig själv det du inte vet, kommer den Vägledare Som Gud har givit dig att tala till dig. Han kommer att inta Sin rättmätiga plats i din medvetenhet i samma ögonblick som du överger den, och erbjuda Honom den.” T 14.XI.6:6-11
