”Jag är upprörd därför att jag ser någonting som inte finns.”
Alla upprördheter, små eller stora, är lika störande för min sinnesfrid.
Mitt ena barnbarn, snart 12, har fått en förmåga att förmedla ett budskap med sin röst. Hon sjunger fantastiskt och gör dessutom sin egen musik. Nästan hela hennes klass är avundsjuka och projicerar ut den på henne och hon blir så ledsen.
Hon vill så väl, men de förstår inte det utan jämför sig med henne och unnar inte henne att ha framgång.
Jag ber om ett mirakel för att kunna hjälpa henne att se att vi är upprörda över något som inte finns, vi behöver förlåta och gå vidare. Jag förstår att vi är i sanning Ett även om det är på ett abstrakt plan. Det är min uppgift som mormor att ge henne all den kärlek jag kan.
”Mirakler är helande därför att de avhjälper en brist; de utförs av dem som för tillfället har mer åt dem som för tillfället har mindre.” Mirakelprincip nr 8
