”Jag har redan valt det som Du vill.”
Det finns ingenting att frukta.
Jag vet på ett abstrakt plan att jag har valt det som Gud vill.
Jag läser i Textboken – Stängning av gapet – T 29.I.
Jag förstår inte texten, läser avsnittet om och om igen. Jag ber den Helige Ande att hjälpa mig att förstå.
Då ser jag att texten visar mig att så länge jag låter mitt ego/min kropp bestämma det allra lilla minsta, så finns där ett gap mellan mig och Gud och mellan mig och min broder.
Jag stänger gapet (som egentligen inte finns) genom att låta Guds Vilja bestämma, genom att följa Rösten som talar för Gud, genom att se Guds Son i mina bröder, genom att se att vi alla är ett, jag möter mig själv i dig.
Var inte rädd! Gläd dig och sjung! Jesus, Kristus är uppstånden.
”Skulle du tillåta kroppen att säga ”nej” när Himlen kallar, om du inte vore rädd för att finna att du förlorar ditt själv när du finner Gud? Men kan ditt själv gå förlorat genom att det blir återfunnet?” T 29.I.9:5-6
