”Jag bara följer, för jag vill inte leda.”
Jag tar små, små steg,
ett i taget,
så jag hinner se och höra
allt vackert här och nu
så att jag hinner se att allt är ett.
Tiden är ett påhitt,
en stor illusion,
där folk kommer och går,
som i en film, i en dröm.
Hur konstigt det än låter,
så finns en plan med allt,
vi gör våra ”utsvävningar”,
manuskriptet är skrivet,
vi har något att lära.
Jag kan förlora ettheten ur sikte,
men jag kan aldrig offra dess verklighet.
Den Helige Ande hjälper mig på rätt spår,
och jag hör åter Himlens sång,
och ser dess skönhet.
Jag är inget ting,
jag är Guds Son,
som bara följer Gud
i all evighet.
