”Min lycka i nuet är allt jag ser.”
Jag har varit på en resa bakåt i tiden några dagar. I Djupevik vid Mjörn där min farfar och farmor bosatte sig 1910 efter några år i USA. Jag har också besökt den plats vid sjön Ärtingen i Fristad där min morfar föddes. Han flyttade så småningom in i Fagerås, Borgstena med min mormor. Jag själv och min äldsta dotter är födda i Fagerås.
Jag känner i mitt hjärta att jag skall skriva boken om farmor o farfar och mormor o morfar och i det arbetet ingår det att gå tillbaka i tiden.
Jag försöker att se allt som sker nu som tecken från Gud. Under min nära-döden-upplevelse år 2002 pendlade jag mellan det eviga fullkomliga ljuset i Himmelen och arbetet här på jorden. I min upplevelse sorterade jag alla mina förfäder i familjer.
Detta ser jag som en uppmaning att skriva ner vad jag vet och kan om mina förfäder som en gåva till mina barn och barnbarn osv.
Lektionen idag talar om att min lycka i nuet är allt jag ser och att jag inte skall fastna i tankar om det förgångna eller om framtiden.
Jag ser en koppling till min resa och min bok om hur det var förr. Den är för mig klar och skinande. Genom att gå igenom den blir mina förfäder som är ”döda” sedan länge levande och ett med mig. Så är det ju med alla som levat förr, som lever nu och som kommer att leva. Jag ser dem, de lyser upp min väg till Gud.
