”Skapelsens varsamhet är allt jag ser.”
Världen jag ser är ett vittnesbörd om mitt sinnestillstånd, den yttre bilden av ett inre sinnestillstånd.
Så fantastiskt,
om jag bara är lyhörd och villig att ta emot alla tecken jag får så kan jag titta in i mitt sinne. Då ser jag vilket tankesystem jag har valt och jag vet när jag har valt fel. Då har jag projicerat min egen skuld- eller bristkänsla på någon annan.
men,
”Att rätta är inte min funktion. Det tillhör En Som känner rättvisan, inte skulden. Om du tar på dig rättandets roll förlorar du förlåtelsens funktion. Ingen kan förlåta innan han har lärt sig att rättelse endast är att förlåta, aldrig att anklaga.” T 27.II.10:1-4
Det är bara mig själv jag förlåter, det är bara min egen skuld jag ser och jag ser också bara min egen helighet och skönhet.
I Bönens sång finns några meningar om förlåtelse:
”Det är omöjligt att förlåta någon annan, för det är endast dina synder som du ser i honom. Du vill se dem där, och inte i dig. Det är därför som förlåtelse av någon annan är en illusion.”
”Bara i någon annan kan du förlåta dig själv, för du har gjort honom skyldig till dina synder, och i honom måste du finna din oskuld. Vem förutom den syndige behöver förlåtelse? Och tro aldrig någonsin att du kan se synd i någon annan än dig själv.”
