”Gud är det enda mål jag har idag.”
Målet når jag genom förlåtelse, genom att se min broder i sin helighet utan synd och låta honom led mig till Gud.
Jag frågar mig idag – är jag rädd för döden, kroppens död? Har jag identifierat mig så med kroppen att denna rädsla infinner sig? I dagarna har jag bytt husläkare, min gamla har gått i pension och jag hade högt blodtryck vid besöket. Har fått gå tillbaka dit flera gånger för att kolla blodtrycket.
”Förnuftet kommer att tala om för dig att det enda sättet att undgå förtvivlan är att erkänna den och GÅ ÅT ANDRA HÅLLET.” T 22.II.4:1
Så låt mig titta på dessa tankar och inse att de är fullständigt meningslösa och galna och falska. Låt mig inte störas av dem, de spelar ingen som helst roll och jag vilar i Gud.
”Vad som väntar i fullständig visshet bortom frälsningen skall vi inte bekymra oss os. För du har knappt börjat tillåta att dina första, osäkra steg leds uppför den stege som separationen ledde dig ner från. Miraklet är det enda du för närvarande behöver bekymra dig om. Det är här vi måste börja.” T 28.III.1:1-4
