”Utan förlåtelse kommer jag fortfarande att vara blind.”
Jag tar emot Soningen för egen del.
Vad betyder det och hur gör jag?
Jag ser att jag i många fall identifierar mig med egot och jag känner skuld för att jag gör det.
Jag måste våga se på dessa ögonblick i nuet, när de händer, överlämna dem till den Helige Ande, be Honom ta hand om dem och låta dem försvinna.
Helt enkelt, jag måste erkänna att alla dessa ord, tankar och gärningar jag så gärna vill projicera ut på någon annan är mina, bara mina.
Denna skuld lägger jag på altaret och den ligger där en stund tillsammans med Soningen. Skulden måste föras fram i ljuset, i nuet för att helas.
”Ingen kan be någon annan om att bli helad. Men han kan låta sig själv bli helad, och på så sätt erbjuda den andre det som han har tagit emot.” T 27.V.1:6-7
”Den Helige Ande talar till dig. Han talar inte till någon annan.” T 27.V.1:10-11
