”Det finns ingen annan frid än Guds frid.”
Låt mig inte avvika från fridens väg, för på andra vägar än denna är jag förlorad. Men låt mig följa Honom Som leder mig hem och friden är lika viss som Guds Kärlek.
Så sant detta är.
Jag har ett sådant stort behov av att varje dag få mina stunder med Gud även då huset är fullt av barn och barnbarn. För att kunna ge frid och glädje måste jag ta emot frid och glädje.
Fyra barnbarn är här – Ella 11 år, Max 8 år, Irma 6 1/2 år, Sigge 4 1/2 år.
För 60 år sedan var jag 11 år, Sune 8 år, Ingalill 7 år och Kåge 5 år. Att se mina barnbarn är som att se min barndom spelas upp igen och jag har en stor förståelse för de olika barnens roller i gruppen. Främst för Ella – som får ta ledarrollen, den som alla vänder sig till, den som alltid skall vara stark och föregå med gott exempel. Så de andra två i mitten, som båda blir lite ”klämda”, de hörs inte så mycket, de får hänga med. Till sist den minste, kaxig och lite bortskämd, ser till att få sin vilja igenom, rider lite på att han är yngst. Allting spelas upp igen – så intressant. The script is written.
