”Jag är inte en kropp. Jag är fri.”
Jag är fortfarande som Gud skapade mig.
I min kropp känner jag oro och stress över dagen och morgon dagen. Jag har ingen kontroll.
Jag upptäcker att det är mitt egosinne som vill fresta mig att tänka på hur jobbigt det kan bli att passa våra fyra barnbarn ett dygn medan föräldrarna åker på konsert.
På hur jobbigt och stökigt det kan bli i morgon när Johan fyller 70 år och hela vår stora familj kommer med hund och allt.
Jag flyr, jag svävar, jag försvinner bort en stund hem till Gud. Ingenting kan skada mig, jag är fullständigt omhändertagen och trygg. Allt är bra.
Jag lämnar mina egotankar, jag överlämnar mig till den Helige Ande och följer Hans Röst.
