”Jag skall vara stilla ett ögonblick och återvända hem.”
Hem till Gud, där jag hör hemma. Jag är hemma i Gud.
Här hämtar jag min kraft och min styrka.
Här fyller jag på för att kunna vara i drömmens värld och se till att det är en lycklig dröm jag lever och att jag är en lycklig elev – en mirakelarbetare.
Jag lär mig att älska min nästa som mig själv.
Så småningom skall jag vakna upp ur drömmen.
Jag skall ena mitt splittrade sinne genom att mitt ego blir helt ogjort. Den Helige Ande behöver min lilla galna och förvirrade tanke som jag tänkt i separationens bristande enhet.
Jag har precis börjat skriva på min bok om mormor och morfar som dog för 30 resp 40 år sedan. De var mina förebilder på denna jord, så öppna, så varma, så välkomnande och förlåtande mot alla människor. De lärde mig att förlåtelsen är kärlekens budbärare. De lärde mig att alltid se allting på ett annat sätt än ett begränsande bristfälligt ängsligt sätt. De lärde mig att Gud är med oss överallt fastän Han inte syns. Långt innan jag kom i kontakt med EKIM.
