”Det kan bara vara min egen tacksamhet som jag förtjänar.”
Tacksamhet 
Vilket vackert ord. Det bor i mig. Tacksamheten är min.
Det är stort och det är litet på samma gång.
Ödmjukhet är dess släkting. Som två små barn som leker på ängen.
I handledningen står det att ord är symboler som är två gånger avlägsnade från verkligheten.
Det står också att ”om inte en specifik bild visar sig i sinnet i samband med ordet, har ordet liten eller ingen praktisk betydelse, och kan således inte främja den helande processen”.
Vad betyder detta egentligen annat än att jag skall ta ett steg tillbaka och låta Honom visa vägen och tala om för mig vilka ord jag skall använda.
