”Jag lägger framtiden i Guds Händer.”
Världen är inte längre vår fiende, för vi har valt att vara dess Vän.
När jag läser följande mening i dagens lektion:
”Din fot har nått ängarna som välkomnar dig till Himlens port; fridens lugna plats, där du med visshet inväntar Guds sista steg.”
så känner jag att jag har varit där. Jag låg i koma i 10 dagar när jag fick min hjärnblödning för drygt 10 år sedan. Under koman så åkte jag upp och ner i en hiss, jag pendlade mellan denna himmelska plats med ett outsägligt vitt rent ljus och en plats långt ner på jorden där jag fick sortera skelett i familjer.
Jag stod i öppningen till Himlen, jag var omsluten av värme och kärlek och ljus och glädje. Jag var kärlek och ljus och glädje, allting var kärlek och ljus och glädje. Jag ville stiga in, jag ville inte åka tillbaka till jorden.
Jag hade mer att lära. Och en lärdom är att vi kan känna denna kärlek och ljus och glädje även här på jorden. Jag är fri och omhändertagen av Gud.
