”Jag väljer Guds glädje i stället för smärta.”
Skulle det vara ett svårt val?
Visst kan man skratta åt det, att jag skulle välja smärta i stället för Guds glädje.
Kursen säger att det är bara mina tankar som orsakar smärta, och ingen annan än jag själv kan påverka mig.
I sanning är jag en tanke av Gud, ingenting mer och ingenting mindre. Jag kan inte tänka själv, jag kan inte göra någonting själv.
Men av någon anledning trodde jag att jag var mig själv nog. Och vips splittrades jag och jag hade två tankesystem att välja mellan.
Fast egentligen är det inte så. Jag har inget val, jag är en tanke av Gud, jag är Guds Son. Jag bara tror att jag måste välja.
Hela denna värld är en teater och jag regisserar den genom mina tankar som är antingen felaktiga eller rätta, mardröm eller lycklig dröm.
När jag vaknar upp finns ingen tvekan om vem jag är och vem som leder mig.
