”När jag helas helas jag inte ensam.”

”Himlen är det jag måste välja.”

Allt helande är en befrielse från rädsla.

Alla ytliga rötter måste ryckas upp, eftersom de inte är djupa nog att stötta mig.

Vad betyder det?

Kanske att jag inte skall söka efter sanningen i fantasier, i ytliga rötter, i mängden frestelser som passerar revy.

Sök sanningen där den finns, av dess frukt skall du känna igen den, och den känner igen sig själv.

I himmelen finns en känsla av frid så djup att ingen dröm i den här världen någonsin har kunnat ge ens en svag föreställning om vad den är.

Jag är så tacksam över att ha upplevt just denna känsla under min koma för snart 11 år sedan. Då jag stod i himlens port och fick uppleva detta fantastiska ljus och denna fullkomliga frid och lycka.

”I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor,

hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor!

Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se,

se Herren Sebaot.”

Psalm nr 169 b